emh

Satt och kollade på “Livet blir bättre”, antagligen ett program som gör många otroligt inspirerade och peppade på livet. Ett program som antagligen förvånar de flesta om hur starka människor det finns här i världen. Det brukar fylla mig med exakt samma känsla, förutom idag.

Det var en specifik händelse i avsnittet som bara gjorde mig arg. Just en händelse där det handlade om att Emma (Emma Igelström, som var huvudpersonen i detta avsnittet) låg medvetslös av alkohol på en bänk utanför en restaurang. Det som fångade min uppmärksamhet ang. detta var att hon låg där utan att en enda människa verkade vilja lyfta ett finger för att kolla om allt var bra med henne. Är det ett sådant samhälle vi har byggt upp? Att vi ska va så otroligt självupptagna att vi inte offrar en minut åt att kolla om allt står rätt till, som det var rätt uppenbart att det inte gjorde? Men som om det hela inte var nog så hade även denna restaurangen öppet och inte ens personalen som jobbade där gick ut för att kolla läget.

Visserligen gick det bra för Emma, hennes kompis kom dit och det var först då som personalen tog tag i det och ringde efter ambulans.

Det gör mig både arg och ledsen att veta hur många människor som måste passerat förbi, med tanke på att det var i Helsingborg, och sett detta utan att göra något åt saken. Det här om att det alltid skrivs att ett “hej” kan förändra en människas liv, vart är alla de människorna som påstått tagit det åt sig? Uppenbarligen är det inte så många trots allt som verkligen tar det till sig och gör något åt det. Vi måste bli fler!

Jag har själv varit där och sagt att “äsch, jag kan börja med det imorgon”, men vad är ursäkten till att inte börja med det just nu i denna stunden? Det är lätt att säga att man ska göra det imorgon, det är mycket svårare att faktiskt göra en förändring. Man behöver inte göra en stor förändring helt själv, för gör vi alla något litet så blir det något stort tillsammans.

Antagligen är jag bara en i mängden som på nytt tjatar om att man ska göra en förändring, men stanna upp och fundera denna gången. Öppna ögonen!

Skicka det där smset du funderat på att skicka, eller ring personen du alltid velat prata med eller bara fråga någon hur hen mår. Vi alla är mänskliga och vi alla bli glada för minsta lilla. Börja inte imorgon, börja idag!

Satt och kollade på “Livet blir bättre”, antagligen ett program som gör många otroligt inspirerade och peppade på livet. Ett program som antagligen förvånar de flesta om hur starka människor det finns här i världen. Det brukar fylla mig med exakt samma känsla, förutom idag.

Det var en specifik händelse i avsnittet som bara gjorde mig arg. Just en händelse där det handlade om att Emma (Emma Igelström, som var huvudpersonen i detta avsnittet) låg medvetslös av alkohol på en bänk utanför en restaurang. Det som fångade min uppmärksamhet ang. detta var att hon låg där utan att en enda människa verkade vilja lyfta ett finger för att kolla om allt var bra med henne. Är det ett sådant samhälle vi har byggt upp? Att vi ska va så otroligt självupptagna att vi inte offrar en minut åt att kolla om allt står rätt till, som det var rätt uppenbart att det inte gjorde? Men som om det hela inte var nog så hade även denna restaurangen öppet och inte ens personalen som jobbade där gick ut för att kolla läget.

Visserligen gick det bra för Emma, hennes kompis kom dit och det var först då som personalen tog tag i det och ringde efter ambulans.

Det gör mig både arg och ledsen att veta hur många människor som måste passerat förbi, med tanke på att det var i Helsingborg, och sett detta utan att göra något åt saken. Det här om att det alltid skrivs att ett “hej” kan förändra en människas liv, vart är alla de människorna som påstått tagit det åt sig? Uppenbarligen är det inte så många trots allt som verkligen tar det till sig och gör något åt det. Vi måste bli fler!

Jag har själv varit där och sagt att “äsch, jag kan börja med det imorgon”, men vad är ursäkten till att inte börja med det just nu i denna stunden? Det är lätt att säga att man ska göra det imorgon, det är mycket svårare att faktiskt göra en förändring. Man behöver inte göra en stor förändring helt själv, för gör vi alla något litet så blir det något stort tillsammans.

Antagligen är jag bara en i mängden som på nytt tjatar om att man ska göra en förändring, men stanna upp och fundera denna gången. Öppna ögonen!

Skicka det där smset du funderat på att skicka, eller ring personen du alltid velat prata med eller bara fråga någon hur hen mår. Vi alla är mänskliga och vi alla bli glada för minsta lilla. Börja inte imorgon, börja idag!