emh -

Det här med att bli vuxen.

Som vissa av er säkert vet så fyllde jag 18 år fredags. Det är ju trots allt en rätt stor sak som händer i livet, egentligen nästan lite för stort med tanke på hur det egentligen känns. Det är ju något som man lär minnas för alltid.

Men jag kan ändå inte låta bli att skjuta bort glädjen över att faktiskt fyllt 18 nu, som jag längtat efter så länge, och ersätta den med en massa ångest. Ångest över att jag nu är "vuxen" och att det kommer förväntas mycket mer från mig. För många kan 18 betyda att det är fritt fram till att göra vad man vill, det är något föräldrarna alltid använt som orsak till att man inte fått göra en viss sak när man var yngre, att man "får göra det när du har fyllt 18". Men jag känner egentligen inte så stor skillnad, jag har alltid haft friheten till att göra det mesta jag vill, som jag alltid kommer va så otroligt tacksam över! Men det kanske skulle varit finare att känna sig lite mer "fri" istället för att känna ångest? Är det nu som man helt plötsligt ska vara vuxen och kunna allting? Är det det som alla förväntar sig?

Antar att jag borde få bort alla tankar om att det alltid förväntas saker från mig. För det är väl inte så? Eller?

Hade så otroligt blandade känslor på min födelsedag, både bra och dåliga.

Jag antar att jag bara är rädd för att bli vuxen, men det är väl så det ska vara?

2012-02-26 @ 17:19:09 Allmänt Permalink

Kommentarer

Postat av: madde

Man är absolut inte vuxen när man är 18. Visst man är myndig och "vuxen" men man lär sig mer och mer för varje år och växer som person. Jag skulle säga att åren på gymnasiet och dem första åren efter är tiden då man verkligen utvecklas mest och hittar sig själv. Du behöver verkligen inte ha panik och ångest, du har all tid i världen på dig och du är fortfarande ung :) känn ingen stress!!

2012-02-26 @ 17:49:26

Postat av: julia

Jag känner precis igen det där, trots att jag inte har fyllt 18 riktigt än. Har ändå ångest över att jag fyller i år och knappt kommit igång med körkort och grejer.. haha! Men försök tänk positivt, och grattis i efterskott, förresten! :)

2012-02-26 @ 19:38:54
URL: http://juliawilberts.blogg.se/

Postat av: svonni

jag är 21 och pluggar på universitetet men känner mig fortfarande som ett barn på dagis ibland, men det är bara köra på och följa dina drömmar. i know u can do it!!!! saknar dig! och som skåne skrev, känn ingen stress!

2012-02-26 @ 22:54:44

Postat av: Emmy Adolfsson

En annan närmar sig faktiskt 30 (!!!!) och det har jag börjat få ångest för... när man är 30 ska allt vara "fixat", man ska ha familj, volvo, villa, vovve och du ska veta vad du vill...

Sanningen är väl snarare den att alltid ändras hela tiden, du utvecklas konstant och du blir aldrig "färdig".

Så oroa dig inte Emelie! Du kommer klara dig galant! ;)

2012-02-27 @ 22:32:18
URL: http://emmyadolfsson.blogg.se/

Trackback