emh

Det jag nu kommer ta att skriva och berätta om är något jag vanligtvis bara berättar för dem jag absolut litar på. Men det är dags att berätta och öppna upp för andra, det är dags att få fler att inse hur det svenska samhället fungerar - i vissa situationer.

Först och främst ska jag påpeka att jag egentligen inte vet exakt hur migrationsverket fungerar arbetar, allt jag kommer berätta grundas på vad jag själv har upplevt och hur jag ser på det hela.

De allra flesta som känner mig vet mycket väl om att jag har två småsyskon vid namn Nellie och Kevin, 6 och 4 år gamla. En fråga som jag ofta dyker upp hos många som besöker vår familj är vart deras pappa finns någonstans. Om han över huvudtaget finns med i bilden? Vem han är? Svaret på dessa frågorna är inte så enkla som man skulle kunnat hoppas på. Därför gör det allt så himla svårt att berätta för någon. Men nu ska jag göra något väldigt långdraget, invecklat och rent ut sagt sjukt till en något kortare version, det är dags att öppna ögonen hos andra.

Runt 2004/början på 2005 dök Nellie och Kevins pappa (som jag kommer kalla för X hela texten igenom) upp i mitt, mammas och min andra lillebror Robins liv. X hade för bara några månader sen kommit ifrån Nigeria till Sverige för att plugga, enligt honom själv. Enligt honom var ju verkligen inte Nigeria ett land som man väljer att lämna om det inte gäller studier. Jag var under denna tiden 10 år gammal och med tanke på att jag var så liten så var inte heller mina åsikter speciellt betydelsefulla. Jag gillade aldrig X, egentligen inte utav någon anledning, bara en magkänsla. Under sommaren 2005 jobbade mamma ständigt och X var då den som passade mig och Robin om dagarna. Han gjorde mat, städade, tog hand om oss och allt var det innebar, trodde mamma. Jag fick se en helt annan sida. Den X jag upplevde var en människa som, så fort mamma åkte, la sig framför tv:n och sket fullständigt i oss andra. Makaroner var det dagliga vi fick att äta och det såg alltid ut som skit i hela huset. Till ungefär en timme innan mamma skulle komma hem då han snabbt städade allt för att hon inte skulle ana något.

Detta var aldrig något jag tog upp inför mamma. Som 11-åring anar man inte något skumt med detta beteende. Men visst fanns magkänslan kvar om att det var något som inte stämde.

Tiden gick och strax skulle dem gifta sig, det hände väldigt snabbt, allt skulle hända snabbt enligt X. I slutet av Dec. 2005 föddes Nellie.

Mammas kompis som var gift tillsammans med X’s kompis fick också ett barn runt samma period. Men mamma och denna kvinna vid namn Helena fick inte längre ha någon kontakt av X efter den tiden att Nellie hade fötts. X började bete sig alltmer aggressivt och eftersom att jag också blev äldre började jag uttrycka mig exakt om vad jag tyckte och tänkte om honom. Detta ledde till ständiga bråk mellan oss, han gillade aldrig mig och det skulle senare få en förklaring.

När Nellie är runt 1 år börjar allt som skulle bli början på ett helvete. Strax efter att X har bestämt sig för att skiljas helt plötsligt så kommer Kevin till världen, egentligen rätt oplanerat. X hatade Kevin från allra första stund och ville aldrig ha honom med tanke på att det inte var planerat. Även detta skulle komma till att få en förklaring.

Efter skilsmässan får mamma återigen upp kontakten med Helena och får reda på att även hon blivit lämnad helt plötsligt efter att deras barn fötts. Allt runt ungefär samma period som X. Allt var planerat, det var anledningen till att dem inte fick prata med varandra, med risk för att räkna ut vad som pågick.

Hela perioden efter betedde sig X som skit, han brydde inte sig om varken Nellie eller Kevin och nu fick alla se den sidan som bara jag hade fått se innan. Jag hade varit ett hot mot honom, jag hade kunnat avslöja hans riktiga sida, det var anledningen till att han aldrig gillade mig.

Allt eftersom fick allting en förklaring. Helena fick gå igenom ett tusen gånger värre helvete än vad vi har. Men det är en annan historia.

Med tanke på att X gifte sig fick han samtidigt tillstånd till att stanna i Sverige och när sedan Nellie kom till världen gav det honom ännu en anledning till att stanna här. Vilket gav honom chansen till att kunna få skilja sig. Allt för att få uppehållstillstånd. Han behövde bara ett barn, Nellie, det var därför han aldrig ville ha Kevin.

Men med tanke på att han under ett tag bara “försvann” och inte träffade sina barn gick detta vidare till socialen för att försöka ge mamma ensam vårdnad. Då börjar allt om på nytt och han dyker upp för att låtsas bry sig om sina barn igen. Han hade dem ca. 2 dagar en gång i månaden.

Idag har han inte träffat sina barn på snart 2 år och ringer någon i veckan ifrån England där han nu istället befinner sig. Där han skaffat en ny “familj” och fick för bara några dagar sen en son.

Det finns så många saker som jag valt att inte ta upp, helvetet med att alltid ha kontakt med socialen, att aldrig veta om X faktiskt ska dyka upp vid den avtalade tiden för att hämta sina barn. Det hände att han var 5 timmar sen eller inte dök upp alls.

Förstår ni detta sjuka system som vi har i Sverige?! Han behövde inte ens kämpa för att få stanna här, allt gick bara genom en ren lögn. En lögn där det bara krävdes att han skulle gifta sig, skaffa barn och sen var allt klart för att bara dra. Det finns människor i Sverige som blir utkastade för att dem flyr ifrån krig! Jag kan verkligen inte förstå.

Jag har kommit att inse att detta är något som många inte har en aning om att det sker, det är därför jag valt att skriva om det, få andra att inse vad som pågår och veta exakt samma sak som jag. Som jag dessutom fått uppleva och gå igenom.

Nellie och Kevin har och kommer aldrig få uppleva hur det är att ha en riktig pappa.

Det jag nu kommer ta att skriva och berätta om är något jag vanligtvis bara berättar för dem jag absolut litar på. Men det är dags att berätta och öppna upp för andra, det är dags att få fler att inse hur det svenska samhället fungerar - i vissa situationer.

Först och främst ska jag påpeka att jag egentligen inte vet exakt hur migrationsverket fungerar arbetar, allt jag kommer berätta grundas på vad jag själv har upplevt och hur jag ser på det hela.

De allra flesta som känner mig vet mycket väl om att jag har två småsyskon vid namn Nellie och Kevin, 6 och 4 år gamla. En fråga som jag ofta dyker upp hos många som besöker vår familj är vart deras pappa finns någonstans. Om han över huvudtaget finns med i bilden? Vem han är? Svaret på dessa frågorna är inte så enkla som man skulle kunnat hoppas på. Därför gör det allt så himla svårt att berätta för någon. Men nu ska jag göra något väldigt långdraget, invecklat och rent ut sagt sjukt till en något kortare version, det är dags att öppna ögonen hos andra.

Runt 2004/början på 2005 dök Nellie och Kevins pappa (som jag kommer kalla för X hela texten igenom) upp i mitt, mammas och min andra lillebror Robins liv. X hade för bara några månader sen kommit ifrån Nigeria till Sverige för att plugga, enligt honom själv. Enligt honom var ju verkligen inte Nigeria ett land som man väljer att lämna om det inte gäller studier. Jag var under denna tiden 10 år gammal och med tanke på att jag var så liten så var inte heller mina åsikter speciellt betydelsefulla. Jag gillade aldrig X, egentligen inte utav någon anledning, bara en magkänsla. Under sommaren 2005 jobbade mamma ständigt och X var då den som passade mig och Robin om dagarna. Han gjorde mat, städade, tog hand om oss och allt var det innebar, trodde mamma. Jag fick se en helt annan sida. Den X jag upplevde var en människa som, så fort mamma åkte, la sig framför tv:n och sket fullständigt i oss andra. Makaroner var det dagliga vi fick att äta och det såg alltid ut som skit i hela huset. Till ungefär en timme innan mamma skulle komma hem då han snabbt städade allt för att hon inte skulle ana något.

Detta var aldrig något jag tog upp inför mamma. Som 11-åring anar man inte något skumt med detta beteende. Men visst fanns magkänslan kvar om att det var något som inte stämde.

Tiden gick och strax skulle dem gifta sig, det hände väldigt snabbt, allt skulle hända snabbt enligt X. I slutet av Dec. 2005 föddes Nellie.

Mammas kompis som var gift tillsammans med X’s kompis fick också ett barn runt samma period. Men mamma och denna kvinna vid namn Helena fick inte längre ha någon kontakt av X efter den tiden att Nellie hade fötts. X började bete sig alltmer aggressivt och eftersom att jag också blev äldre började jag uttrycka mig exakt om vad jag tyckte och tänkte om honom. Detta ledde till ständiga bråk mellan oss, han gillade aldrig mig och det skulle senare få en förklaring.

När Nellie är runt 1 år börjar allt som skulle bli början på ett helvete. Strax efter att X har bestämt sig för att skiljas helt plötsligt så kommer Kevin till världen, egentligen rätt oplanerat. X hatade Kevin från allra första stund och ville aldrig ha honom med tanke på att det inte var planerat. Även detta skulle komma till att få en förklaring.

Efter skilsmässan får mamma återigen upp kontakten med Helena och får reda på att även hon blivit lämnad helt plötsligt efter att deras barn fötts. Allt runt ungefär samma period som X. Allt var planerat, det var anledningen till att dem inte fick prata med varandra, med risk för att räkna ut vad som pågick.

Hela perioden efter betedde sig X som skit, han brydde inte sig om varken Nellie eller Kevin och nu fick alla se den sidan som bara jag hade fått se innan. Jag hade varit ett hot mot honom, jag hade kunnat avslöja hans riktiga sida, det var anledningen till att han aldrig gillade mig.

Allt eftersom fick allting en förklaring. Helena fick gå igenom ett tusen gånger värre helvete än vad vi har. Men det är en annan historia.

Med tanke på att X gifte sig fick han samtidigt tillstånd till att stanna i Sverige och när sedan Nellie kom till världen gav det honom ännu en anledning till att stanna här. Vilket gav honom chansen till att kunna få skilja sig. Allt för att få uppehållstillstånd. Han behövde bara ett barn, Nellie, det var därför han aldrig ville ha Kevin.

Men med tanke på att han under ett tag bara “försvann” och inte träffade sina barn gick detta vidare till socialen för att försöka ge mamma ensam vårdnad. Då börjar allt om på nytt och han dyker upp för att låtsas bry sig om sina barn igen. Han hade dem ca. 2 dagar en gång i månaden.

Idag har han inte träffat sina barn på snart 2 år och ringer någon i veckan ifrån England där han nu istället befinner sig. Där han skaffat en ny “familj” och fick för bara några dagar sen en son.

Det finns så många saker som jag valt att inte ta upp, helvetet med att alltid ha kontakt med socialen, att aldrig veta om X faktiskt ska dyka upp vid den avtalade tiden för att hämta sina barn. Det hände att han var 5 timmar sen eller inte dök upp alls.

Förstår ni detta sjuka system som vi har i Sverige?! Han behövde inte ens kämpa för att få stanna här, allt gick bara genom en ren lögn. En lögn där det bara krävdes att han skulle gifta sig, skaffa barn och sen var allt klart för att bara dra. Det finns människor i Sverige som blir utkastade för att dem flyr ifrån krig! Jag kan verkligen inte förstå. Kan inte förstå hur dem ändå kunde låta en sån här människa få vara kvar.

Jag har kommit att inse att detta är något som många inte har en aning om att det sker, det är därför jag valt att skriva om det, få andra att inse vad som pågår och veta exakt samma sak som jag. Som jag dessutom fått uppleva och gå igenom.

Något som älskar att läsa i tidningar är debatter/krönikor (inte så förvånande kanske..?) och det är en sak som ständigt fortsätter att störa mig men som aldrig försvinner.

Det är denna ständiga diskussionen huruvida att fotboll är den största sporten osv. Jag förstår inte ens varför det är värt att diskutera? Varför det ska betyda så mycket att fotbollsspelare håller på med den största sporten? Har dem verkligen så dåligt självförtroende att de måste höja sig själva på det sättet?

Något som också blev en het diskussion var när Rolf-Göran Bengtsson vann jerringpriset 2011. Att minst 50% eller mer utav all befolkning som diskuterade detta tyckte att det var pinsamt och sjukt att han kunde vinna? I vanliga fall skulle jag nog bli otroligt irriterad (på det där svenska sättet, när man bara är irriterad och stör sig men inte vågar säga ifrån), men denna gången blev jag inte ens irriterad. Det var bara skrattretande. FJANTIGT! Han blev ju framröstad av en orsak? Och att vara en tjej som spenderat 11 år inom ridsporten så vet jag mycket väl hur mycket skit det kan riktas mot ridvärlden.

Det jag ville säga var att det borde accepteras mer vilken sport man håller på med. Det borde öppnas upp mer och inte kritiseras så hårt. Det borde inte vara så självklart vilka som ska vinna pris osv. Med detta menar jag inte bara ridsporten, det var bara ett exempel eftersom att det bara är det jag själv har mest erfarenhet av.

Det gäller allt!